Du har aldrig varit en del av mitt liv...
Skratt. Gråt. Hat. Lycka. Illska. Glädje. Förvirrad. Ensam. Ledsen. Orättvisa. Glad. Spontant. Osäker. Inpulsivt.
Någonting jag var säker på skulle hålla livet ut. En vän som skulle för resten av mitt liv vara en del av mig. Någon som såg igenom det yttersta och kunde tränga sig in på mitt liv på ett positivt sätt. Hon var som solens solstrålar och utan henne var jag ingenting. Vi lärde oss av varandra och ingenting kunde gå snett i våran relation. För vi var verkligen bästa vänner. Ingen kunde ta oss ifrån det. Ingen.
Men du har aldrig varit en del av mitt liv. Efter idag tänkar jag lägga allt detta bakom mig och gå vidare. Efter idag har jag aldrig haft en bästa vän i ditt namn. Jag vill glömma allt. För jag har aldrig blivit behandlad så illa av någon, någonsin. Och kunde inte ens i min vildaste fantasi ana att någon skulle kunna göra något liknande mot två galna människor med två hjärtan av guld. Vi ville ditt bästa, glöm aldrig det.
Jag tror att du förstår att bollen låg hos dig. Jag tror att du innerst inne vet sanningen. För jag menar, det var inte jag som var olyckligt kär. Det är du! Jag kunde inte ens ana vad som var påväg att hända. Fast å andra sidan borde jag gjort det efter att du sa att du inte kunde välja vilken väg du skulle gå. Där borde jag förstått vad som var påväg att hända. Vi var tre men bara två som kämpade. Två personer som har mått väldigt dåligt men som nu har gått vidare från det här. Du vet att vi inte är orsaken till vad som har hänt.
Förut saknade jag dig. Nu är jag på god väg bort ifrån hela händelsen. Låt mig fortsätta kämpa. Och låt mig gärna göra det ifred. För jag vill inte ha någonting med dig att göra.
"Du har aldrig varit en del av mitt liv"
